Älgkriget på Ansojamyren

00septalgkriga.jpgI mitten av seklet var älgjakten föga utvecklad i Norrbotten. På de flesta håll rådde allmän jakt på älg i två dagar per år. För att ”säkra älgstammens fortlevnad” var älgkalvarna fredade. Däremot var korna lovliga, och det var snarare regel än undantag att produktiva kor sköts medan kalvarna lämnades åt sitt öde.

Begreppet älgvård fanns inte i jägarnas ordlista och licensjakt var en grov form av tyranni. Älgjakten var omgiven av hemlighetsmakeri, Åsa-Nisse-romantik och hemvävda teorier av folk som knappt sett en älg. Eftersom älgen var sällsynt utnyttjades alla möjliga och omöjliga skottchanser, vilket ledde till många ouppklarade skadskjutningar. I så gott som hela Norrbotten rådde anarki i älgjakten.
I denna miljö bildades på 1950-talet, i norra delen av Övertorneå kommun, ett gigantiskt jaktvårdsområde på 130 000 hektar. Inom ett jaktvårdsområde äger som bekant alla delägare rätt att jaga över hela marken.
Dagarna före 1961-års allmänna älgjakt blev det känt att ett antal älgar gått in i området kring Ansojamyren, några kilometer nordväst om Siekasjärvi. Detta var traktens enda älgställe. I övrigt var det praktiskt taget älgtomt.
Här gällde det alltså att hålla sig framme. I gryningen premiärmorgonen var myren följaktligen omringad av ett 60-tal jägare, uppdelade på flera jaktlag från olika byar, som ovetandes om varandra, i största hemlighet, smugit ut på pass.

Tappade räkningen
I det första skjutljuset började kriget. Harald Sturk, som satt på pass en bit från händelsernas centrum, tappade räkningen efter 17 skott, efteråt lyckades någon räkna ut att 47 skott avlossades. När ljudet av smällarna rullat färdigt bland bergen hade en ko, två kalvar och en liten tjur tagits av daga. Av förklarliga skäl spred sig en stor osäkerhet om vem som skjutit på vad.
De fridlysta älgkalvarna var det ingen som ville kännas vid. Och den fjärdingsman som kom till platsen lyckades aldrig bringa någon klarhet i omständigheterna kring kalvskyttet, trots att en av kalvarna blivit uppsprungen och avlivad i en sjö.

Lades ned
Älgkon tillföll ett jaktlag där det fanns en ”länsjaktbevakare” som, i kraft av sitt ämbete, lyckades lägga beslag på älgen.
Han hävdade bestämt att det som skulle avgöra i en sådan här situation var att hans lag skjutit flest skott på älgen och framförallt avlossat fångskottet! Endast beträffande pinntjuren var läget entydigt, genom att endast ett jaktlag var inblandat.
Eftersom de fridlysta kalvarna tillföll staten bars köttet till en uppsamlingsplats i byn. Vid framkomsten saknades en bog, som aldrig återfanns. När allt var klart, innan köttet transporterades från byn, ordnades slutligen en fest, ett ”älgkok” åt bärarna, där även fjärdingsman deltog.
När allt så småningom allt lugnat ner sig, och jägarna började tänka efter, så stod det klart för de flesta att så här kunde man inte ha det. Älgkriget på Ansojamyren blev bokstavligt talat startskottet på en reformering av älgjakten. Det första som gjordes var att dela upp området i mer hanterliga bitar.
Text: KJELL BRÄNNSTRÖM
Illustration: HAG HANS ENGSTEDT
JJ Septeber 2000

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser