Älgjaktssemester i Jämtland – med drömmar om storoxen…

älg1.jpgVi hade alla sett annonssidans varningstext. ”Se upp med oseriösa jaktarrangörer.” Men suget efter att få uppleva septemberjakt i jämtländska älgmarker lockade. Så var det ju hundarna som behövde få gå sig starka innan den egna oktoberjakten i södra Sverige skulle börja.

Första jaktveckan i september var redan bokad, meddelade jaktarrangören Tord Olofsson i Valsjöbyn under de inledande telefonsamtalen. Andra veckan skulle markerna lämnas ostörda men vi var välkomna tredje älgjaktsveckan och naturligtvis med egna hundar. Kanske tvekade några av de tillfrågade deltagarna, men till slut bestämde sig både hundförare och hundlösa att chansa. Det blev en chansning som gick hem och visade sig bli en verklig succé.
Hundarna
Även om myrmarkerna kunde vara sugande tunga att gå i var det aldrig några orimligt långa marscher för passkyttarna. För hundförarna var situationen naturligtvis annorlunda.De elva gästjägarna förlades dels i en privatägd villa, dels på hotellet i Valsjöbyn. Här fanns all nödvändig komfort och all den köksutrustning som ett självhushåll kräver, och efter ett dygn snubblade man fram över stövlar, ryggsäckar och all den utrustning jägare pläga släpa med sig. Varje eluttag var upptaget med komradioapparater på laddning, jakthistorierna avlöste varandra oavbrutet, liksom berättelserna om de egna hundarnas enastående prestationer i det förgångna. För det råkade bli en uppdelning i två kategorier genom sammansättningen av hundar. Gråhundarnas företrädare å ena sidan och jämthundarnas å den andra. Grålaget och Jämtlaget hade skapats i vänlig antagonism med varandra.
Gott om älg
I gryningsljuset samlade jaktledaren Tord Olofsson och hans medhjälpare jägarna på gårdsplanen framför hotellet. Som jaktledare måste det vara en högst grannlaga uppgift att hantera ett sällskap av helt okända jaktdeltagare. Omutligt lugnt och vänligt gicks formaliteterna igenom, jaktkort, försäkring och skjutprov granskades, varpå kartor över markerna delades ut. Villkoren för avskjutningen var generösa utan egentliga begränsningar annat än att under jaktdagarna fick sammantaget högst åtta djur skjutas, att endast en älg fick skjutas vid varje tillfälle, och förslag väcktes att den som skjutit älg borde avvakta med att skjuta ytterligare älg så att övriga kunde få en chans. Förslaget gillades skarpt men kunde ändras mot slutet av jaktveckan om resultatet påfordrade det. Hur Tord bar sig åt att styra älgarna förblir en gåta men faktum är att när jaktveckan var till ända hade sju skyttar skjutit sju älgar!
Trevande start
Första älgen fick Torbjörn Hidendahl skjuta för sin fem år gamla jämthund SJCH Härkilas Riff V. Det var en ensam kviga som inte varit helt lätt att komma till skott på i den mycket täta, frodiga terrängen men till slut turade det sig så att kvigan gick loss och tillbaka på Torbjörn. Sämre gick det för de övriga tre hundarna som släppts i ett annat avsnitt. De hittade visserligen älg men älgarna trivdes inte i EU-land utan tog sig in över den närbelägna riksgränsen och vidare in i det fria Norge. Nå, gränsöverskridande är man van vid på båda sidor och på eftermiddagen var samtliga tre hundar återbördade till fäderneslandet.
Drömmen om en storoxe
Så lades jaktdag till jaktdag och varje dag sköts det älg eller observerades älg i detta på älgfoder enormt rika område. I dessa marker skjuts också mycket stora tjurar och nog fanns det hopp om att någon skulle få skjuta sitt livs älgtjur. Det stannade dock vid drömmar men några blygsamma horn hittade ändå vägen till väggar i södra Sverige. Glädjande var att se den goda konditionen och de höga slaktvikterna hos både kalvar och vuxna djur.
Samtliga hundar fick jobba med älg. I bakgrunden fanns alltid Tord eller någon av hans medhjälpare och deras rutinerade hundar för eventuella eftersök, men de behövde aldrig ingripa då hundarna i Grålaget och Jämtlaget skötte sig till, inte minst, ägarnas stora belåtenhet. Beträffande tävlingsinslaget mellan de två raslagen beslöt övriga jägare i slutet av veckan att oavgjort var den mest diplomatiska lösningen.
Prisvärd semester
Glänsande svart gled den knubbiga fyrtaggaren ut ur skogen och över myren där Marcus Hansson, Håcksvik, hade fått pass. Sedan kom den inte längre.Varje deltagare betalade 4 000 kronor för jakten denna tredje älgjaktsvecka. Däri ingick boende med självhushåll. En kväll bjöd dessutom arrangörerna generöst på middag helt utanför programmet. Det var jakt under fem dagar, som dock alltid avbröts tidigt innan eftermiddagen blivit sen. Jakten var utmärkt organiserad. Förflyttningarna upp mot höjderna gick längs vägar som bäst passade bilar med fyrhjulsdrift och stor frigång. Det fanns gott om älg vilket skänkte hundägare och övriga jägare fina upplevelser. Köttlott ingick inte, men deltagarna ställer upp vid hemtransport, flåning och grovstyckning av fällda djur.
Samtliga deltagare uttryckte sin uppskattning av jaktveckan med att konstatera att man knappast kunde finna en mer prisvärd semestervecka – åtminstone inte om man är jägare.

Text och foto: John Duff
Jaktjournalen Juli 2005

AKTUELLT

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Överviktiga jakthundar

Övervikten har ökat markant bland svenskarna de senaste åren. Och det verkar som om den trenden även gäller våra jakthundar.

Jägarna tvingas ta smällen

De senaste veckorna har det debatterats flitigt runt vildsvinsstammen och de skadeproblem som uppstått inom vissa områden. Man pratar om skador för mångmiljonbelopp som drabbar lantbruk, villaägare och trafik i första hand.

Annonser