Älgjakt med gästerna i fokus

Trots en trilskande studsare nedlade Kurt jaktens första älg med ett säkert skottAllt fler företag bjuder sina kunder på jakt. Representationskontot på krogen har minskat avsevärt, och nu är det i stället älgjakt som står högt på önskelistan. Skogsägarna Västerbotten-Örnsköldsvik är inget undantag, träkunderna sätts i de bästa passen när älghundarna släpps.

 

  Det här är ett otroligt trevligt sätt att umgås på. Jakt på dagen och en bit mat i jaktkojan på kvällen. Vi pratar inte så mycket jobb, utan umgås och har trevligt.
Kjell Brodin, Skogsägarnas försäljningschef, myser när han välkomnar jägarna till jaktkojan. Skogsägarnas älgjakter arrangeras på egna marker, som egentligen är utarrenderade till Zakrismarkens jaktlag. Men i arrendeavtalet har företaget rätt att arrangera två dagars representationsjakt.
­ Det fungerar utmärkt, vi kommer bra överens och vi lånar också ut vårt älgslakteri, förklarar Rolf Norberg, jaktledare från Zakrismarken, som hjälper till med det praktiska.
Septembermörkret kommer tidigt, men det gör också jaktgästerna, och snart är det full fart på historieberättandet, glada återseenden och avslutande diskussioner från dagens sågverksbesök.
Under middagen dras alla gamla jakter upp, älgarna skjuts gång på gång och förväntningarna skruvas upp. Och visst finns det älg, efter tre års tjurförbud finns till och med chansen till en stortjur.

Svartberget
Efter middagen dras morgondagens planer upp. Och traditionsenligt skall Svartberget jagas av först. I en cirkel runt berget sätts passkyttarna ut, och två älghundar skall sätta fart på jakten.
Kurt Johansson från Trollhättan lottas till det verkliga generalpasset, ”Doktorssten” på Andersvattsmyren. Till sakens natur hör nämligen att samtliga pass är generalpass vid en representationsjakt.
Kvällen avslutas med en tänkvärd dikt av Dan Andersson; Hos den äldste förläggaren… framförd av stolpimpregneraren Seemi Martinsson, Åsbro.

Kviga
Det är en kall morgon, på gränsen till frost. De gula lövridåerna strimlar upp Svartbergets granskog, och de första solstrålarna lyser upp de högsta grantopparna.
Bara efter någon halvtimme kommer Kurt in på radion, viskande väser han att en kviga passerar på för långt håll rakt mot Kjells pass.
Tiden går, och älgen borde ha varit framme hos Kjell. Kanske fick den vind av Kjell och lyckades smita genom passkedjan.

”Doktorssten”
Då kommer den efterlängtade smällen. Det är Kurt vid ”Doktorssten” som skjutit kvigan. Med yviga gester beskriver han hur det hela gått till.
­ Kvigan kom tillbaka över myren på cirka 90 meter. Och när jag avfyrar händer ingenting. Tre gånger trycker jag av, och först fjärde gången jag repeterar och trycker av smäller det, berättar Kurt samtidigt som han blänger på sin Carl Gustaf-studsare.
­ Till saken hör att jag hämtade den hos vapenteknikern före jag åkte hit, understryker han missnöjt.
Men irritationen över den krånglande studsaren byts snabbt mot glädjen över den fällda älgen.

Älgtrac
Jämthundstiken Rista dyker upp och ser snabbt älgkvigan som sin egendom, trots att hon inte haft en dugg med jakten att göra. Strax efter kommer Kjell och innan han hunnit placera grankvisten i hatten på Kurt, så är älgen lastat på Älgtracken för transport till slakthuset.

Lunch
Hela jaktlaget hjälps åt att slakta och ta tillvara på älgen. Kurt får fortsätta att berätta om sina upplevelser vid ”Doktorssten”, och jaktglädjen genomsyrar jägarna. Slakten går fort i det moderna slakteriet, och innan eftermiddagsjakten startar blir det ny genomgång och lunch.
­ Stenforsområdet är mycket spännande. Här har vi tidigare sett stora tjurar, så om vi är riktigt tysta ut på passen kan det här gå bra, menade Rolf.

Snabbt upptag
Även den här gången släpps två hundar in i såten, längst upp mot rågången får unghunden Ruffa snabbt tag på älg, men efter några skall försvinner ekipaget ut ur marken. Och i den tilltagande blåsten är det endast hundpejlen som avslöjar var hunden finns.Bara tio minuter senare får Rolfs tik Bessy tag i älg. I ett gångstånd närmar sig älg och hund passkedjan mot Klanken. Radiotrafiken tystnar och passkyttarna tar ett stadigt tag runt studsarna, nu måste det hända något…
Tanken hinner bara passera innan det smäller ett skott, men hundskallet fortsätter oförtrutet.
Efter en stund kommer Skogsägarnas stolpchef, Ove Bergman, in på radion.
­ Älgen gick omkull men jag kunde inte skjuta ett skott till då hunden stod i vägen. Men det är fast stånd bara 100 meter härifrån.
Rolf går in och avslutar jakten utan större problem.
­ Tänk att en harjägare kan skjuta en älg, hörs Seemis röst på en knastrig komradio.
Sedan är det samma procedur igen, jakten går nästan för bra, och man beslutar sig för att det får vara nog för dagen.Regn
Under den följande natten börjar det regna, och när jägarna tar sina pass i Bäckmyranområdet på morgonen regnar det fortfarande.
Hundarna släpps och först får Rolfs gråhund Frejja älgkontakt, men älgen vill inte stå utan skenar iväg norrut ur såten.
Men markerna är älgrika och efter en timme hörs Ristas ståndskall ut till de huttrande passkyttarna. Jag smyger försiktig in på ståndet för att se vad som döljer sig inne i den täta ungskogen. Det visar sig vara en ilsken älgko med kalv. Älgkon försöker skrämma bort hunden, men det får en motsatt verkan, och skallgivningen ökar istället.

Blixtsnabbt
Jag smyger därifrån och gör ett anrop rakt ut i etern till samtliga passkyttar och erbjuder en att få komma och försöka skjuta på ståndet.
Jag hinner inte mer än att släppa sändarknappen så svarar Seemi.
– Jag kommer!
– Hör du hunden, frågar jag.
– Ja, jag är bara 500 meter ifrån.
Efter några kvävda visselsignaler träffas vi ett par hundra meter från ståndskallet. Seemi får instruktioner om läget, och trots svårigheterna att smyga i den snåriga terrängen vägrar han att ta av sig regnbyxorna.

Indian
Fot för fot smyger vi in mot ståndskallet som stått helt stilla. Likt en indian försöker Seemi överlista älgkon, men hon glider elegant undan alla försökt till att komma i läge. Efter 45 minuters resultatlöst smygande muttrar Seemi något ohörbart och kränger av sig regnbyxorna.
Ståndarbetet har hela tiden hållit sig inom en hektar. Älgkon har bra koll på vad som händer, och skyddar effektivt kalven från alla skottförsök.

Väntan
algar3.gifEfter drygt en timme går hon och kalven plötsligt undan 200 meter, där det blir nytt fast stånd. Vi beslutar oss för att vänta och kanske glömmer älgarna bort oss.
Seemi torkar rent kikarsiktet och avancerar långsamt på nytt mot ståndet. En stor sten är främsta målet, väl framme kliver han upp på stenen, och bara sekunden efter gör kalven sitt stora misstag och tar ett par steg snett ifrån kon.
Seemi hade nu väntat en och en halv timme på skottchansen, och nyper blixtsnabbt till. Kalven rusar fram en bit i skottet och får strax därpå avfångningsskottet.
Seemi strålar av glädje och är snabbt inne på radion och raljerar med stor humor om sin prestation.
Passkyttarna får lämna passen och återtåget mot slakteriet börjar.
­ Det här var tufft, fy fasen vad spännande, uttryckte Seemi, trots att massor av älgar stupat på passet framför honom i de värmländska hemmaskogarna.
Jag passar på att tråka honom för regnbyxorna, men han lyssnar inte längre utan är fullt upptagen med att undersöka skotthålen på kalven. Då upptäcker jag också att regnet upphört.
Vid slakteriet är glädjen stor, tre älgar på en och en halv dag är en lyckad utdelning.
Kjell fortsätter att skina i kapp med den återvändande solen. Och för jägarna återstår bara den spännande väntan på en eventuell ny inbjudan. För när det gäller representationsjakt kan man aldrig vara säker på en plats.
Text och foto: Holger Nilsson
 

AKTUELLT

Lurade jägare överklagar polisbeslut

Skåne (JJ) Christoffer Frank och de andra jägarna, som lurats på jakt de betalat för, överklagar nu polisens beslut att inte inleda förundersökning. – Härvan sväller – nu är vi 14 personer som betalat för jakt, berättar Christoffer Frank.

Nytt besked om Rackstadvargarna idag

Värmland (JJ) Varg nummer två fälldes på torsdagen i skyddsjakten i Rackstadreviret i Västra Ämtervik. – Vårt mål är att få bort alla vargarna i området. Jag väntar besked från länsstyrelsen i dag, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna.

Kritik mot järvinventering

Norrbotten (JJ) Sju samebyar i Norrbotten kritiserar länsstyrelsens inventering av järv. Spårförhållandena har varit dåliga och spårarna har missat järvar, menar företrädare för samebyarna.

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Annonser