Älgjakt i SM-marker

01julialgsma.jpgI slutet av september arrangeras årets SM för älg hundar, där tio av landets bästa hundar skall göra upp om SM-titeln. Arrangörer är Jämtland/Härjedalens Älghundklubb och Jaktjournalen. 25 000 hektar fjällnära jaktmarker kommer att användas, JJ har provjagat årets SM-marker som ligger fågelvägen två och en halv mil väster om Östersund i Hallen, med tävlings förläggning i Höglekardalens semesterby.

Nära 35 000 hektar kommer att användas under SM. Älgtilldelningen är tre och en halv vuxen per 1 000 hektar, och fri kalvavskjutning. Av detta disponerar Gåijebodens jaktlag 4 300 hektar med en kvot på 13 vuxna djur.
Den ökande älgstammen förser sig mer än väl av tallplanteringen. Det är därför önskvärt att minska områdets älgbestånd. Skjuter laget 13 kalvar, får de ett tillägg som ger dem möjlighet att skjuta ytterligare två vuxna djur. En morot för att reducera tillväxten.

Kalv eller kapitaloxe
Av den ursprungliga kvoten har jaktlaget bara ett vuxet djur kvar när JJ kommer på besök. Laget har bestämt sig för att det kvarvarande vuxna djuret ska bära en stor huvudprydnad, ”Annas får det vara”.
De vill gärna ha det mesta möjliga att jaga till hösten, speciellt med tanke på SM.
Flera kor, kvigor och småtjurar har därför sluppit undan både hundförare och passkyttar, utan att ett enda skott blivit avfyrat. Men kommer det en kapitaloxe, lever den farligt. Det är skjutet både 19- och 22-taggare i SM-markerna förra hösten, och observationer visar med all tydlighet att det finns fler med vuxet skonummer.

Lustfylld samlig
01julialgsmb.jpgDet är ett sammansvetsat gäng, med sinne för humor som möts runt svartkaffet i kojan på ”Gåijebuvallen”. I snövädret och den kalla västanvinden gör det gott att komma in i värmen.
Skrönorna hänger löst i denna församling. ”Man får vara tjockhudad för att passa in här”, har jag fått höra av Lennart Olofsson, den förre jaktledaren som låtit yngre krafter ta vid.
Han är inte den som skriker högst. Men den pålitlige jägaren har haft dessa skogstrakter som sin arbetsplats i en mansålder och förmedlar erfarenhet under tiden han talar.
Stämningen i kojan är därför på topp från första stund, ändå går planeringen fort.
Lyckliga är de som har en hund att förlita sig på för att slippa kura ihop sig på ett öppet pass i snödrivorna. ”Det kan vara svårt att få älgen att stå för hunden när den första snön kommer, men även hundarna måste få röra på sig lite”. Jaktledaren Pär Lennartsson, Lennart Olofsson, Tommy Nilsson och Roger Staaf skall alla gå med gråhundar. Med fyra hundar blir passlinjen både kort och öppen. Inte de bästa förhållande för att fylla frysen.
Passen prickas ut mellan skrattsalvorna. Jag väljer att gå tillsammans med Lennart och gråhunden Goije.

Liten tjur får gå
Det blir bara ett kort pass innan samlingen i kojan. Peder har under förmiddagen fått chansen att ”lägga omkull” en fyrataggare, men pinntjuren var för liten och fick därmed behålla livet.
Lennarts hund Goije har följt en ensam kalv över på grannmarken, men har kommit tillbaka.
Det har emellertid inte Pär och Rogers hundar, som också gått över på grannmarken och skäller ståndskall. Pär och Roger får gå och hämta tillbaka hundarna. Under tiden börjar vi andra om. Vi har knappt hunnit ur bilen förrän Goije målmedvetet sticker iväg.
Det går några minuter ”Lyssna, hörde du”? Jag är inte säker. Vi stannar upp. ”Jo hunden står och skäller”. Efter en stund drar ekipaget iväg. Vi följer efter och finner enstaka älgspår i snön. Spåren är från ett vuxet djur men inte tillräckligt stor. Det är viktigt att meddela resten av laget om vad som händer. ”Goije följer ett ensamt djur, troligen en liten pinntjur”.
Passkytten som har hört hunden intar en mer avslappnad hållning. ”Det var den pinntjuren med kalv”!
En av dem som uppfattade meddelandet är Pär som har hämtat tillbaka hunden och nu passar i kanten av ett stort hygge. Ekipaget närmar sig. ”vad gör jag om den kommer hit?” tänker jaktledaren för sig själv, då han till sin stora förvåning får se en ko och kalv som travar längst bort på hygget, långt utanför skjuthåll. Beslutet var enkelt, och han springer för allt vad han är värd, men djuren har för hög fart och vänder in i skogen hundra meter för tidigt.
Inte långt efter kommer gråhunden. ”Ja, det var den pinntjuren med kalv!”.
Detta måste undersökas, här har det otvivelaktigt hänt ett och annat. Att Lennart inte skulle ha lagt märke till kalvspåren verkar otänkbart. Passkytten får en ny uppgift i att följa bakspåren för att räkna ut vad som egentligen hänt. Det visar sig att Goije har följt efter tjuren som ännu en gång till skiljts från kon och kalven. Och till råga på allt har Goije släppt den fredade och följer efter den lilla familjen. De i sin tur har nog upptäckt mig och Lennart och har därför ökat takten.
Det blir ingen älg fälld den dagen, men vi har varit i kontakt med minst fem kalvar plus kvigor, kor och ett par småtjurar. Och i varje fall hade en av tjurarna jaktledaren att tacka för hans beslut på morgonen, så att han även i framtiden kunde springa efter brunstiga kor i området.

Ny dag och nya möjligheter
Nästa morgon är det samling under några stora kjolgranar i en annan del av marken. Det har kommit fem till tio centimeter nysnö under natten, vinden har avtagit och det snöar lite lätt.
Var ska man jaga i det här vädret? Några tror att det kan stå djur uppe vid fjällkanten.
Men snövädret och vindriktningen kan göra det svårt att få tag i dem. Då vi är i minsta laget jägare får älgen lite för goda odds. Pär har det mesta klart, och efter lottdragningen fördelas passen. Ivan skall sitta på ett blåsigt och utsatt pass där det dessutom är krångligt att ta sig fram för den pigga pensionären. Lennart föreslår då ett mer behagligt alternativ i lä för vinden, och så får det bli. Lennart väljer i dag att gå med sin dotterns SDCH Sångbergets Strimma. Tiken söker snabbt ut, och efter en dryg halvtimme börjar hon att skälla. Men älgen tar sig ut, den har nog fått vind av Ivan då han gick på pass.
Nytt ståndskall och det verkar som älgen lugnar ner sig. I varje fall står hunden kvar och skäller. ”Nu står den, nu är det lugnt”.

Fick Ivar fridlyst besök?
01julialgsmc.jpgIvan kommer på benen. Han har sett gråhunden och benen på ett vuxet djur på tio meters avstånd. Men älgen stod skyddat, och stack iväg sedan. Ivan kollar spåren och meddelar sedan att älgen är ensam och ej tillräckligt stor. ”Ja då får hon stå ett tag för jag kan ta henne från ståndet och börja om igen”. Det meddelas över radion att det inte är nödvändigt att stå på pass längre, då älgen inte var av rätt sort. Så kommer Lasse Albertsson in på radion. Han går ensam med gråhunden Hölatoppens Hugo i grannmarken. Nu har han ståndskall, men satsar första hand på egna krafter. Vill först se om det bär iväg eller om de står kvar. Men Hugo håller fast älgfamiljen i 20 minuter, tillräckligt för att Lasse ska ha god tid på sig att smyga in på sällskapet.
Framför sig har han en hel familj med en liten tjur, ko och kalv. Tjuren vet att hålla sig undan kvar står kon och kalven. Ett välriktat skott och kalven faller till marken.
Lennart lyser upp. Så blev det Hugo som stod för älgfallet även idag. Själv har han lugnat ner sig, och har krysspejlat och vet var Strimma är. ”När tiken har stått en stund är det möjligt att kalla in henne”.
Efter en stund går han för att hämta tillbaka tiken. Han kommer snabbt in på spåret och får en överraskning: ”det är en kalv i sällskapet!”. Då Ivan kollade spåret tidigare, har kalven gått en bit på sidan om sin mor. Därmed har den hittills klarat livet.

Bra ståndskall
”Då var jag brydd”. Nu är Lennart ensam i skogen sedan de övriga jägarna slutat för dagen på grund av dåligt väder och ej skjutbara djur. För Lennart är det nu jakten börjar. I stället för att hämta in hunden, smyger han försiktigt mot skallet. Älgarna vet att hålla sig i skogen; och att inte visa sig i onödan. Men de rör sig lite, och hunden skäller.
Efter lite smygning i nysnön får han kon och kalven på 20 meters håll. Men kalven håller sig i skuggan av kon. Det blir därför inget skjutet i första omgången. Efter en stund stannar djuren på 30 meters håll och på nytt tar sig på nytt ut och följer skogskanten. Med gråhunden i hasorna lugnar de ner sig och stannar på nytt 100 meter fram.
Efter ett par timmar efter det att Lennart skulle ha hämtat in hunden går skottet av och fäller kalven till marken vid myrkanten.
Gåijebodens jaktlag med tillfälligt bistånda av Lasse Albertsson har på nytt bekräftat att hundarna duger vid svåra förhållanden, och att det finns gott om älg i trakten.
Text och foto:KJELL- ERIK MOSEID
Jaktjournalen juli 2001

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser