Johan Helmersson är avelsråd i tyska jaktterrierklubben och för knappt två år sedan fick han en förfrågan om han kunde ta sig an den fyraåriga tyska jaktterriern Addi. Han var då fullmeriterad men hade ändå inte funnit sin plats. Ändrade familje­förhållanden och opassande jaktsätt hade fått hunden att flyttas mellan olika hem. Hunden importerades som valp från Tysk­land och är uppfödd av Johannes Splin­ter. Hundens far och mor har flera fina meriter och härstammar från välkända kennlar i Österrike och Slovakien. – När jag fick förfrågan tvekade jag inte. Jag visste ju att den här hunden hade poten­tial och med tanke på den täta vildsvinspopulationen där jag jagar visste jag att han skulle komma till sin rätt. Addi är en kraftig tysk jaktterrier och används uteslutande till arbete över jord. Han har dock visat sin styrka även som grythund på de jaktprov han gått, men grytjakten ägnar Johan sig företrädesvis åt med andra terrier. För Addi är det vildsvinsjakt som gäller. – Jagar man vildsvin med terrier måste man ha stort mod hos hundarna. De ska ligga nära och störa vildsvinen så pass att de väljer att lämna legan eller planteringen.

Kör hårt

Addi är enligt Johan en riktig krigare och bär skyddsväst under jakterna för att undvika skador. – Västen har räddat livet på honom många gånger. När han gick vildsvinsprovet här i Sverige var han millimeter från att bli kastrerad, säger Johan. – Addi vet hur man dominerar ett vildsvin och uppvisar en enorm hårdhet. Inte ens riktigt stora galtar sätter skräck i honom. Johans hemmamark ligger bara ett stenkast från bostaden där ytterligare fem tyska terrier och en vorsteh återfinns. En terrier­valp i stallet är efter Addi. Han har ett minst lika stort vildsvinsintresse, men än så länge med bristande rutin och oprövade nedärvar­egenskaper. Landskapet runt Sjöbo är brutet och kuperat med fruktodlingar, salixplanteringar, lövskogar och täta vassar. Med andra ord en idealisk biotop för vildsvin. – Vildsvin trycker hårt i remisserna och har man inte en tillräckligt hård hund lämnar de inte sin plats, säger Johan medan han sätter på Addi skyddsvästen.

Två sidor av samma mynt

När Jaktjournalen träffar Johan och Addi jagar de tillsammans med några kompisar på hemmamarken. Några passare har haft vildsvin på sig men inte fått läge och vild­svinen har dragit i väg mot ett ställe på jaktmarken som kallas fiskdammarna. Det är ett större vassområde där vattnet nu står halvmeterdjupt och tät vass spänner över ett par hektar. Addi beger sig in i vassen och det dröjer en stund innan han hittar vildsvinen. Man kan höra hur det rör sig därinne och vassen vajar på sina håll innan han börjar skälla. – Det här stället är värdelöst att jaga i när det är så här mycket vatten, säger Johan. – Hunden finner såklart vildsvinen men eftersom det är så tätt och djupt vatten kan han inte sätta den press som krävs för att djuren ska lämna vassen. Under närmare en timme far Addi runt och jobbar för fullt men precis som Johan säger kan vildsvinen som är betydligt större än den tyska jaktterriern navigera undan hunden som sliter hårt utan att komma åt dem. Johan berättar att Addi, trots sin hårdhet, är en mycket förbar hund. Han är enkel att hantera både i jaktskogen och i hemmet. Dessutom är han mycket snabb. Vilket åter­speglas när han söker ut i en av de andra såtarna. Addi är inte borta några längre stunder om han inte fått något i näsan, men han täcker av rejält med mark under turerna för att vara en terrier. Sökrundorna ligger på runt 200 meter.

Viktig för aveln

Addi besitter flera egenskaper som är viktiga för rasklubbens avelsarbete. I klubbens linda fanns många skarpa terrier men också många mentalt instabila individer. Ett konsekvent och målmedvetet avelsarbete har lett till att terrier i dag är trevliga hundar, även om de såklart har mycket energi och beter sig som terrier gör. Däremot har mycket av den klassiska skärpan försvunnit på vägen. I dag med vildsvinsjakten i åtanke är det därför viktigt att plocka ut dem som har de egenskaper som krävs för att bli en bra sprängare. – Addi är egentligen en rastypisk tysk jaktterrier. Det finns många tyskar i dag som inte är det. En terrier ska jobba intensivt och explosivt på vildsvin. Addis förföljande på övrigt klövvilt ligger på uppåt en kvart, men är det vildsvin jobbar han betydligt längre. Det handlar egentligen om kontakt. Drar vildsvin i väg i hög fart bryter han naturligtvis efter ett tag, säger Johan. Addi har än så länge blivit far till fyra kullar och hans valpar har både ärvt hans intresse för vildsvin och hans söksätt. – Han har visat sig vara en mycket bra nedärvare av värdefulla egenskaper, säger Johan.

Erbjuder skottillfällen

Snabbheten hos Addi i kombination med stor jaktlust resulterar ofta i många skottlägen för passkyttarna. – Jag är ju relativt bortskämd med jakten här och jagar alltsomoftast på viltrika marker. Då är Addis beteende också optimalt. Han tar upp fort men skenar det är han snabbt tillbaka och kan plocka upp nya djur. Jag vill ju ha en hund som får vildsvinen att springa, annars hade jag valt en annan hund. Det är detta jaktsätt jag värdesätter högst.